Vid cirkelns slut - Vägen till Umbria II

Allt låg i mörker och det enda som bredde ut sig var den totala tystnaden. Plötsligt och utan att ge ifrån sig så mycket som en viskning öppnades tre runda öppningar i tomheten. På en dimhöljd äng en bit bort satt en ensam man på en illa hopsatt pinnstol. Hans öde hade många själar på sitt samvete. I mittens cirkelformade hål mellan tomheten och alla levande tings tankar låg en värld av drömmar. Men flickan vid kvarnen drömde inte. En blivande ung man låg i sin säng och drömde på ett sätt som få kunde. Flera hundra mil därifrån låg en annan man i sina bästa år och drömde på exakt samma ovanliga vis. Imorgon skulle de båda drömma och de skulle då stråla samman vid flickans kvarnhjul och sätta igång en händelsekedja vars slutmål skulle visa sig bli avgörande för ett oändligt antal liv.