Vid cirkelns slut - Vägen till Umbria I

Allt låg i mörker. Tillsammans med den totala tystnaden bredde svärtan ut sig. Slukandes allt och intet. Plötsligt och utan att ge ifrån sig så mycket som en viskning öppnades tre runda öppningar i tomheten. På en dimhöljd äng en bit bort satt en ensam man på en illa hopsatt pinnstol. Hans öde hade många själar på sitt samvete. I mittens cirkelformade hål mellan tomheten och alla levande tings tankar låg en värld av drömmar. Men flickan vid kvarnen drömde inte.