I huvudet på en välfärdsflykting

Varför är vissa olyckliga trots att de lever i välfärd? Varför njuter vissa inte av välfärden utan slänger den likt en trasa och flyr för att söka en abstrakt lycka? Flyr de samhället eller sig själva och vad pågår inom en välfärdsflykting när hem och bra inkomst byts mot ryggsäck och 90 kronor per dygn att leva av? Hur hittas lyckan bland uteliggarbarn i Bangkok, svenska gubbar som köper tonåringar i Pattaya, regnskogar som skövlas i Laos och råttor i Hanoi? Plockas trasan då upp eller blundas det och njuts av dykning bland hajar i Malaysia, båtfärd nerför Mekongfloden i Laos, segling bland valar i Australien och alternativt leverne i Nya Zeeland? Vad är lycka?